26 februari 2011

Plastfri och fantastisk ansiktskräm

Jag använder kokosolja som fuktgivande ansiktskräm dagligen. Extra virgin coconut oil, inte det processade blocket som man brukar ha i ischoklad.

Gräver ut lite ur burken och lägger i en mindre burk, vars innehåll räcker i drygt en vecka. Den burken brukar stå i badrumsskåpet och så tar jag med fingrarna.

Jag tycker att det fungerar kalasbra. Inga konstiga grejer alls, varken parabener, andra konserveringsmedel eller syntetisk doft. Eftersom jag har valt en oraffinerad typ (köper Kung Markattas KRAV-märkta) så brukar jag lukta kokos i några minuter. Om man inte gillar sådant finns det luktfria kokosoljor.

24 februari 2011

Svensk film om kemikalier: Underkastelsen

Jag förstår inte hur jag kan ha missat filmen Underkastelsen. Kommer dessutom ihåg att min projekthandledare informerade mig om dem, men av någon anledning försvann den kunskapen helt. Nu har jag i alla fall hittat tillbaka, via Sveriges Natur som hade ett reportage om Underkastelsens skapare Stefan Jarl. Detta reportage går att läsa på Naturskyddsföreningens hemsida, mer specifikt här.

Filmen recenserades på SVT och det klippet finns här, tillgängligt till 29 april 2011. Flertalet andra recensioner, bland annat DN:s recension som återfinns här, antyder att filmens format är ganska jobbigt. Å andra sidan verkar innehållet anses intressant, vilket trots allt är det viktigaste.

Underkastelsen visas på SVT 2 i april i år, vet inte vilket datum. Återkommer med en analys när den har kommit upp på SVT Play, för TV-lösa människor som jag.

22 februari 2011

Frösäsong

Jag har köpt fröer från två olika nätbaserade fröhandlar i år.

Impecta skickar när man ber om det nästan helt utan plast, bara förpackningstejp. Jag är inte säker på hur de skickar ut frön annars. Deras katalog skickas ut automatiskt till tidigare kunder och är inslagen i plast. Alla frösorter som finns i katalogen (och några till!) finns tillgängliga i deras onlineshop. För en i stort plastlös fröupplevelse - säg nej till katalogen.

Jennys frön och sånt skickar antagligen vanligtvis i kuvert isolerade med bubbelplast. På min beställningsorder stod det nämligen OBS! Inget bubbelplastkuvert! Med andra ord går det fantastiskt bra att be om plastlöst emballage.

Nu inser jag att bland annat jord oundvikligen kommer i plastsäckar och jag har själv inhandlat ett antal sådana för mitt stora inomhusprojekt med ätliga grödor, och att det kan kännas tröstlöst att säga nej till en sådan här liten mängd plast när odlingsprojekten i övrigt innebär så stora mängder. Men! Oavsett hur lite varje människas plastkonsumtion minskar med kommer det med all säkerhet att betyda någonting.

Om vi ponerar att plasten i ett bubbelplastkuvert väger 1 gram och alla Sveriges nio miljoner invånare säger nej till ett enda sådant innebär det 9 ton sparad plast. Tänk på det ni!

20 februari 2011

Svar från Kjell & Company om deras återanvändningsbara kaffekapslar

Jag skickade ett mejl till Kjell & Company i december och frågade vilken/vilka plasttyper de återanvändningsbara kaffekapslarna i deras sortiment består av. Jag fick svar väldigt snabbt och ett mycket trevligt bemötande från kundtjänst. Kommer äntligen för mig att lägga upp detta nu:

Själva kaffekapslarna är polypropylen enligt tillverkaren, mer allmänt kallat polypropen. Sort nummer 5 enligt SPI:s identifikationssystem. En väldigt vanlig plast som Naturskyddsföreningen inte varnar för (se Sveriges Natur, #1/11, skickas hem till medlemmar men finns antagligen på bibliotek för övriga intresserade).

Det blir värre senare, dock. Förpackningen som kaffekapslarna kommer i består av PVC. En riktig värsting som man bör undvika om man kan. Om jag skulle lista de farligaste plastsorterna skulle PVC absolut vara överst och jag tycker specifikt illa om när det tillverkas engångsföremål i PVC, som är sort nummer 3.

18 februari 2011

Veckans i särklass sämsta matupplevelse

Det går inte att med ord beskriva ångesten jag kände när jag insåg att maten jag beställt inte lagades på plats.

Det var mikromat.

Som värmdes i plastförpackningen.

Dessutom var det så jäkla äckligt att jag ville dö lite grand. Men jag var hungrig. Kände det som om jag var med i Lejonkungen. Liksom slemmigt men mättande.

Dagens lärdom: Glöm inte matlådan hemma. Skolcaféerna är sämst.

16 februari 2011

Disk

Vi har ingen diskmaskin, utan vi diskar allting för hand. Som plastlöst substitut för en diskborste har jag införskaffat en luffasvamp för dryga 40 kr på Astrid & Aporna i Malmö. Förpackningen bestod av en liten pappersbit, den som syns nedan.





Jag tycker att det är viktigt att poängtera att vanliga diskborstar i Sverige inte i praktiken är återvinningsbara, även om plasttypen i teorin är lämpad för återvinning. En diskborste är ingen förpackning, och det är sorgligt nog det som avgör. Det rekommenderas att diskborstar slängs i hushållsavfallet.

I stället för flytande diskmedel som kommer i plastflaska använder vi oss av en handtvål. Jag hittade detta tips på bloggen My Plastic-Free Life (fd Fake Plastic Fish som jag har länkat ett antal gånger tidigare), som refererade till det här inlägget på en blogg vid namn Life Less Plastic.

Jag blöter ned min luffasvamp och gnuggar den mot tvålen mellan varje eller varannan sak jag diskar. Det löddrar lite grand, men inte lika mycket som vanligt diskmedel. Jag upplever att disken blir lika ren som med vanligt diskmedel, förutsatt att disken från början var normalt nedsmutsad. Ugnsformar och dylikt brukar jag antingen skålla med vatten från vattenkokaren eller låta stå i blöt i några timmar innan jag diskar. Saker som är kraftigt fettiga (ungefär som när man gjort kryddsmör eller majonnäs) går att skålla på samma sätt. Om detta inte fungerar eller om jag är förargligt lat brukar jag använda mig av vanligt diskmedel från en flaska som någon av mina föräldrar köpte under ett oövervakat ögonblick (skrivet med kärlek. jag önskar ej få förtvivlade och/eller bittra telefonsamtal från mina föräldrar nu!).

Förutom att jag nu diskar helt plastlöst tillkommer den positiva aspekten att tvålen inte luktar någonting. När det har gått lång tid sedan jag använt det vanliga diskmedlet och jag öppnar den flaskan baxnar jag. Jag tycker att det är jobbigt att andas in den tydligt syntetiska odören doften.

Märks det för övrigt att jag förvirrar mig själv när jag blandar jag och vi här på bloggen? Jag kan i alla fall konstatera att jag och min sambo diskar förhållandevis lika. Jesper använder dock en diskborste som vi köpte innan jag hittade luffasvampen men har gått med på att använda luffasvampen efter att diskborsten är utsliten. Det enda han föredrar med diskborsten är, så som jag har uppfattat det, att det går att hålla lite längre bort från själva disken och inte behöva vidröra någonting blött och/eller geggigt.

Sammanfattningsvis går det att diska med en luffasvamp precis som man skulle diska med en syntetisk svamp. Jag har inte testat att använda en luffasvamp för att göra rent på andra sätt än att diska, men jag kommer att göra det direkt då de syntetiska svamparna som finns i mitt städskåp är använda (återigen ett oövervakat inköp av besökande föräldrar :)).

09 februari 2011

Plastfri hårborttagning

Jag har länge funderat på hur man skulle kunna göra eget hårborttagningsvax i stället för att använda köpta varianter, som kommer med en himla massa plast. Hittade häromdagen en lösning på bloggen Crunchy Chicken här och testade omedelbums.

Där det var sparsamt behårat var det hemgjorda sockervaxet inte lika effektivt som köpt vax. Å andra sidan gjorde det betydligt mindre ont med sockervaxet, och vaxet visade sig vara mer effektivt när jag fick till rörelsen ordentligt och där håren var tätare.

Grovt översatt och halverat blir receptet som följer. Se originalreceptet för mer detaljerade beskrivningar.

knappt 2,5 dl socker
2 msk vatten
2 msk citronsaft

Blanda ingredienserna och värm till drygt 120 grader. Själv hittade jag inte min termometer och väntade därmed några minuter efter att det börjat koka. Häll över i glasburk när det har svalnat lite grand och applicera på huden. Täck med tygremsor och dra bort snabbt.

Hos mig var det en gammal och redan trasig kökshandduk som fick sätta livet till. Om jag hade en symaskin skulle jag ha kantat remsorna, går finemang att tvätta dem och använda dem igen.

Blir vaxet för kallt kommer det att gå dåligt och därför valde jag att ha min burk med vax i ett varmt vattenbad medan jag höll på. En annan variant, med i princip samma ingredienser, presenterades i ett avsnitt av Trädgårdsapoteket som finns uppe på SVT Play till och med den 28 februari 2011. Mängden vätska var betydligt större i det receptet och om jag förstår programledaren rätt ska det fungera finfint att använda vaxet rumstempererat. Jag tänker testa detta recept nästa gång (minus rosorna och allt övrigt krusidull) för att undvika allt strul med varmhållning.

01 februari 2011

Plastdesign på SVT

Jag såg precis ett avsnitt av programserien Genial design på SVTplay, Plastens genombrott. Mest är programmet analyserande och de fokuserar starkt på den framtidsoptimism som kopplas till decennierna runt plastens genomslag, men ungefär 40 minuter in i programmet konstateras att plasten inte är alltför miljövänlig.

Plastens genombrott avslutar med att poängtera att plastens status är låg, men att materialgruppen samtidigt har fått en sådan massiv spridning att vi i nuläget, helt enkelt, lever i en plastvärld.

Är det någon annan som har sett programmet och har några tankar kring det eller annan medial framställning av plast? Jag diskuterar mer än gärna! Videon ligger tyvärr enbart uppe till 2011-02-03.